K

Tankar om k-ordet. Är jag det?
Ryser bara jag skriver det.
Kär.
Jag vet inte.
Fast det känns som en helt rimlig aktivitet att bara ligga och hålla om honom och smeka hans nyckelben och lukta på hans hals en hel dag.
Och när jag inte träffar honom på länge börjar mina händer leva sitt eget liv. Drar med fingrarna genom mitt hår som jag brukar göra med hans (först gjorde jag det för att jag tyckte det var så mjukt, nu är det en sån vana att jag knappt märker att jag gör det).
Drömmer om honom (drömmar blandat med minnen).
Om jag över huvud taget kan somna, det är svårt om jag saknar honom (en natt när jag var utomlands i flera veckor vaknade jag av att jag skrek).
Ibland blundar jag hårt och kan nästan känna hans vänsterarm runt mig (jag sover alltid på vänster sida av sängen).
Känner på pannan där han brukar kyssa mig.
Och på håret.
Känner på mina läppar som kysste hans för tretton timmar och tjugofyra minuter sen.

Men hur vet man?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0