04.12

Imorgon kommer Han hem.
Och jag har saknat Honom så förbannat mycket. Kanske inte som att någon kapat av en arm, men som att någon tagit mitt hjärta i pant. Det är fortfarande mitt, men liksom inte med mig. Eller strypt strömmen till det. Som en svag liten flämtande låga som håller på att drunkna i stearin.

Återigen bestämde jag mig för att inte höra av mig till Honom när jag var full. Återigen bröt jag det löftet. Mycket.

Och igår kväll fick jag Hans godnatt-sms, precis när jag kröp ner i sängen. Fyra timmar senare vaknade jag av ett till. "Svårt att sova utan att hålla om dig. När vi ses igen ska jag hålla om dig hela tiden. Inte släppa. Jag saknar dig."

Jag sa det inte till Honom, men så känner jag med. Kramar desperat kudden. Om mindre än fyrtioåtta timmar får jag träffa honom igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0