Femton timmar tillsammans, tusen år isär

Träffade Honom dagen efter att Han kommit hem. Vi for runt i tunnelbanan, vandrade omkring i en iskall förort, väntade på en buss som körde förbi, åkte med nästa, åkte in mot city, kom till lägenheten, kysstes nästan utan avbrott för att andas.
Stod på tå och höll om Honom så hårt mina veka armar kan.

Nu saknar jag Honom igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0