Veka Leder

Gav mig själv ett strikt förbud att inte vara för på. Så när vi hade en textkonversation på fredagen svarade jag inte på Hans sista meddelande. I förbudet ingick att inte skicka första eller sista meddelandet. (Ni kanske tycker att jag inte ska hålla på och "spela spel" men det var delvis för att jag skämdes över min otroliga mängd sms när jag några dagar tidigare var ute och hade några promille i blodet. Jag hatar alltid mig själv dagen efter.)

När Han cirka 52 timmar senare (det vill säga efter helgen) ringde för att säga att Han var hemma och ville prata med mig blev jag överdrivet himlastormande fånigt lycklig.Jag hade haft en kvalfylld helg där jag nästan maniskt satt och fingrade på telefonen, men försökte sysselsätta mig med annat.

Dagen efter bröt jag mitt andra förbud om att jag inte skulle vara den som tog initiativet till att träffas. Jag tänkte efter och insåg att det nog var Han som föreslog det förra gången. Så det var okej. Och regler är till för att brytas.

Jag hade förmodligen torkat ihop till en mumifierad katt eller något (sådär som dom hade i forna Egypten, där dom dyrkade katter) om jag inte hade träffat Honom då. Det är som att jag skulle kunna stå i flera timmar i Hans famn och stryka Honom över ryggen och nosa på Hans tröja och höra hur Han mumlar i mitt hår.

(Och jag hade saknat Honom rent fysiskt också. Skrattande och snabbt, medan Hans bror lagade mat åt oss i rummet brevid.)