Så obegripligt stort att du vill vara min
Eftersom jag är få fruktansvärt neurotisk förberedde jag mig i helgen på att nu, nu var det slut. Det grundade jag på att Han inte svarat på meddelanden som jag skickat under lördagsnatten, under påverkan av min vän alkoholen.
Nästa dag ville jag dunka huvudet i en väg. Jag är så fruktansvärt idiotisk som gång på gång går ifrån min princip om att hålla fingrarna borta från min mobil när jag är full. Och vem svarar egentligen på sms som kommer in kring fyra-fem-tiden på morgonen?
Vi sågs någon dag senare. Och allt tvivel är som bortblåst (för tillfället). Jag saknar redan Hans armar runt mig. Att vakna och lägga mig mot Honom och känna hur Han håller om mig hårt, som om jag annars skulle blåsa bort med en osynlig vind. Att ligga hud mot hud och lyssna på Hans andetag och hjärtslag, men ändå inte känna sig tillräckligt nära.
Det gör ont av saknad bara att skriva det här. Jag är helt jävla hopplöst kär och älskar Honom.
Nästa dag ville jag dunka huvudet i en väg. Jag är så fruktansvärt idiotisk som gång på gång går ifrån min princip om att hålla fingrarna borta från min mobil när jag är full. Och vem svarar egentligen på sms som kommer in kring fyra-fem-tiden på morgonen?
Vi sågs någon dag senare. Och allt tvivel är som bortblåst (för tillfället). Jag saknar redan Hans armar runt mig. Att vakna och lägga mig mot Honom och känna hur Han håller om mig hårt, som om jag annars skulle blåsa bort med en osynlig vind. Att ligga hud mot hud och lyssna på Hans andetag och hjärtslag, men ändå inte känna sig tillräckligt nära.
Det gör ont av saknad bara att skriva det här. Jag är helt jävla hopplöst kär och älskar Honom.
Kommentarer
Trackback
